Har idag pratat med en av våra fröknar på dagis ang att vi bett om byte till den andra förskolan och det är med sorg i hjärtat vi nu ska lämna denna fröken, jag har gillat henne sedan dag ett och barnen, speciellt sonen tycker jätte mycket om henne, han har tom med henne på sin lista om vem som ska komma på hans kalas. Men vi har nu bestämt oss för att byta och det är av många anledningar som jag inte tänker gå in på här.

Nu är det helg och jag har insett att det är bara en vecka kvar till jag blir ett år äldre..... sen är det bara att inse att det är bara ett år kvar till jag byter 10 tal.... när jag fyllde 29 hade jag 30 års kris som var allt annat än trevlig, jag var singel, hade inga barn och inget fast arbete, kände mig värdelös. När då dagen väl kom så tyckte jag att det var skönt att ha det bortgjort.... nu närmar jag mig 40 och börjar få kris igen.... och varför???? jag vet inte.... Jag har allt, fast jobb, en man jag älskar 2 fina barn som iof driver mig till vansinne ibland men jag älskar dem ändå, ett fint hus i en by jag älskar att bo i.... så varför känner jag då paniken komma krypande inför 40 års dagen????

För Er som inte vet så har jag fått remiss för en viktminsknings operation, när den blir av vet jag inte men jag räknar inte med att få göra den förrän tidigast i maj, NU ska dessa graviditetskilon bort, som jag inte har karaktär till att ta bort själv...

Maken ser tv och jag har stora problem att hålla ögonen öppen, tror jag ska ta och vila huvudet på kudden framför tvn en stund.

Ha en trevlig helg allesammans.